Hurt

Nu sitter jag här in min ensamhet och filosoferar över livet. Sorgliga låtar i kombination med vodka skapar knappast några positiva tankar.  Vad är jag nu och vad har jag gjort för att komma hit? Ser jag tillbaka på mitt liv är det svårt att missa vilket stort misslyckande jag är. Många människor lever sina liv med mål i sikte, de vet vad de vill göra, vad de vill blir.  De jobbar och sliter för att bli något, och när de väl är där så njuter de av livet precis som de hade tänkt från början. Andra människor ser upp till dem, antingen med beundran eller avundsjuka. Beundran eller avundsjuka spelar ingen roll för båda grupperna ser de lyckade människorna som något bättre, något som de själv vill vara. 

Beundrarnas reaktion kan, om man vill vara elak, räknas som ett enda stort rövslickeri- ” Ååh du är så bra!” med mera. Vem gillar rövslickeri kan man undra? Förutom homofiler och jag så är det bara personer som söker bekräftelse som uppskattar att bli slickade. Dessa personer lyckas inte för att deras dröm är att lyckas, de lyckas för att de vill ha bekräftelse. Resultatet kan verka vara det samma, men låt er ej luras. Jämför med Religion/Vetenskap – båda förklarar saker och regler.

Religiösa väljer den lätta vägen, när alla regler är fastställda för över 1000 år sedan är det svårt att göra fel och man slipper tänka om när nya fakta kommer fram. De vill inte veta saningen, de vill bara kunna säga att de har rätt- argumentationen sträcker sig så långt som till en gammal bok skriven av en sönderknarkad hippe( eller pedofil). Vad som än sägs så har man alltid rätt, så är det bara.

Vetenskapen däremot är till för att komma framåt, hela tiden ändra på det som man gjort fel samt anpassa människan för framtiden. De bryr sig inte vad den stora korkade massan tycker, verkar något inte stämma så väljer man att gå vägen mot strömmen för att lyckas.

Nåväl den avlägsna kopplingen får ni lista ut själva.

Vem blir en beundrare och vem blir avundsjuk, vad blir resultatet.  Beundraren ser den lyckade personen som ett mål som kan uppnås. Tanken av att ”han” lyckades skapar en styrka som hjälper personen att själv lyckas. Ständigt sträva efter bättre resultat, sporrad av en annan persons framgång är en stabil väg till något bättre. Alla hinder och handikapp man har som skapar svårigheter ses inte som orättvisor  någon ondskefullt har lagt ivägen för en.  Viljan att lyckas är starkare än viljan att ge upp, således anklagas ingen annan för ens egna misslyckanden.

Den avundsjuke däremot hatar alla som är lyckats bättre än en själv, trots det så vill man vara den man hatar. Många av dessa människor är bittra personer som inte sällan kommer att leva livet i mjukisbyxor med ett paket marlboro i fickan. Varje dag gnäller de på andra som har de bättre, på andra som är kändare, på andra som är rikare och på andra som är lyckligare. Dock tror de sig vara bättre än de som det gnälls på, av den enkla anledningen att alla som är bättre ”föddes med bättre förutsättningar”.  Så var hittar man de bittraste och avundsjukaste människorna?

I Göteborg tittar du norrut, Stockholm söderut och Malmö…… ja var fan ligger Rosengård? Här finns de bittraste och våldsammaste människorna i Sverige. Från stenåldern till IT åldern på 10 timmar(eller vad det nu tar att komma hit från tredje världen). Först är allt frid och fröjd när bidragen dimper ner i brevlådan som tillhör huset de lever i. Grottan de bodde i innan hade ingen brevlåda så de missade tyvärr första betalningen, eftersom det tog 1 månad att koma underfund med hur boxen fungerade. Efter ett tag ser de hur andra människor kör fina bilar och klär sig in fina kläder. Avundsjukan växer och utvecklas till svartsjuka. Även fast bidragen är orimligt generösa i Sverige så måste man jobba för kunna leva halvlyxigt. Men folk som har vant sig vid bidrag vill inte jobba- och varför skulle de? Det är ju så synd om dom.

Den säkraste vägen till framgång är att studera seriöst. Eftersom till och med universiteten är gratis i Sverige så behöver du inte mycket pengar för att kunna få en bra, stabil utbildning. Istället väljer de flesta av dessa individer att vara ”coola” genom att skolka, ha på sig för stora kläder, vägra lära sig svenska,  stjäla, våldta och mörda. Sen skylls allas misslyckande på diskriminering, rasism, religionsfobi och klassikern social status. …… Ja visst hade vi mängder av gruppvåldäkter i Sverige för 20 år sedan, så alla dagens problem beror social status och rasism- inte på en kultur som skulle passa in i en dålig skräckfilm. 

Moral och medmänskligheten är döende. När människor alltid kan skylla på någon annan, när det talas om mänskliga rättigheter men de mänskliga skyldigheterna aldrig nämns. Var slutar det?

Här slutar dagens inlägg med jag tänkte säga. Jag är väldigt ung men när jag ser tillbaka på vad jag har gjort så kan jag inte säga att jag presterat någonting. Jag är ingen beundrare, inte heller den avundsjuke , men jag ser på de som lyckas och vet att jag har haft alla möjligheter att göra det samma. Det har jag inte gjort, och nu har jag mer gemensamt med bottenskraper av Sveriges befolkning(1 000 000 människor). Till skillnad från dem är jag tillräckligt intelligent för att inse att jag har lyckats bli efterbliven endast pågrund av mig själv, de andra 999 999 lever lyckligt omedvetna om att de själva har satt sig i sin situation.

Lyssna på denna låten.

http://www.youtube.com/watch?v=SmVAWKfJ4Go

/Den misslyckade